Alla hjärtans dag!

Idag var vi tidigt uppe för att gå till tandläkaren med Tindra. Jag trodde aldrig att hon skulle öppna munnen men efter lite tjat och en väldigt pedagogisk tandläkare så gapade hon utan problem. Duktiga flicka! Fina tänder hade hon också, som tur var. När hon var klar fick hon välja en tandborste, hon tog självklart en lila som just nu är favoritfärgen. Sen fick hon en plansch och klistermärken med små troll som håller i en tandborste eller tandkräm, som hon ska få klistra varje gång hon borstar tänderna. Jag kommer själv ihåg att jag fick en sån när jag var liten. 


Sen gick vi hem och Jimmy gick till skolan..
Efter några timmar ringer det på dörren och där står Jimmy med stora fina röda rosor till mig. Även Tindra fick en röd ros och en söt liten Miranda nalle, han är fin min man!! 


Happy valentines day!!

Trött på att bli dumförklarad..

Jag är så trött på all skit man får ta bara för att man har valt att vara hemma med sina barn. Jag och Jimmy har gemensamt beslutat att jag ska vara hemma med Tindra tills hon är 6 år och börjar skolan. 
Det anses vara helt onormalt i dagens Sverige. Jag som kvinna lever då i ett väldigt ojämnställt äktenskap och Tindra kommer bli konstig, osocial, efter i utvecklingen, ha svårt att känna empati, svårt att dela med sig osv. Bullshit!! 
Sen när blev dagispersonalen bättre på att uppfostra och ta hand om våra barn?
Läste i ett forum där en mamma uttryckte sig så här: "För mig så innebär dagis att jag vet att mina ungar får (rätt) mat och (rätt) omsorg. Det är en trygghet för mig"... Hmm och det får dom inte hemma då eller?
  
Tycker det är rent ut sagt förnedrande när bvc-sköterskan (som verkar tycka att det är väldigt märkligt att Tindra är hemma med mig fast hon snart är 3 år) frågar om jag lagar mat till Tindra varje dag, om hon träffar andra barn osv. Vad tror dom om mig? 
Det är inte så att jag vanvårdar Tindra bara för att jag inte vill ha henne på dagis. Vi hittar givetvis på olika saker om dagarna, hon träffar även andra barn (och hon får hemlagad mat). Jag sitter inte bara och latar mig om dagarna som folk verkar tro. Många har en så förskönad bild av hemmafruar, att vi bara är ute och roar oss och shoppar upp mannens pengar typ. Jag har knappt en stund för mig själv och med tanke på att Jimmy är student så har vi inte den bästa ekonomin heller.


Jag älskar att få vara hemma med min dotter och följa varje steg i hennes utveckling. 
Jag skulle aldrig kunnat tänka mig att skola in henne på dagis vid 1 års ålder som de flesta i Sverige gör. Det är inte så att jag dömer föräldrar som gör det. För alla gör vi väl det vi tror är bäst för våra barn eller?
Sen när barnen börjar i skolan finns det ingen anledning för mig att vara hemma längre, och jag kommer då att vara i 30 års åldern och ha tid till att plugga och så småningom göra karriär. Jag väljer bara att göra det i en annan ordning än dom flesta..


       

2,5 års kontroll på BVC

Idag har vi varit på 2,5 års kontroll på BVC, en något sen sådan med tanke på att vår lilla tjej faktiskt fyller 3 år om 2 månader. Tindra var väldigt förväntansfull inför besöket. Hon och jag tog bussen dit och bara det i sig var ju ett äventyr för Tindra som sällan åker buss. 


Vi sitter i väntrummet och det blir våran tur att gå in, Tindra blir lite blyg som alltid när hon träffar nya människor men det brukar släppa efter ett litet tag. BVC sköterskan Margaretha tar fram en väska som det ligger olika leksaker i och börjar fråga Tindra vad det var för saker. Blygheten ville inte riktigt släppa så Tindra viskar vad det var för saker som hon höll upp, boll, docka osv. Men hon viskade iallafall högt så att Margaretha hörde vad hon sa. Sen var det olika djur hon visade och då skulle Tindra säga vad det var för djur och hur dom lät så hon fortsatte att viska. Sen höll hon upp en grön kopp och frågar vad det var, varpå Tindra svarar grön. (Hon har precis lärt sig färgerna.) Det var ju visserligen rätt men inte det svar hon sökte, men tillslut sa hon kopp. Sen var det en stor och en liten bil och då bad hon Tindra ge den lilla bilen till mig och det var ju inga problem. Det krävs inte särskilt mycket av barnen på sådana här kontroller vilket jag tycker är bra eftersom att dom lär sig saker i olika tid. 


Nu var det var dags för vägning och mätning och då fick Tindra panik och totalvägrade att ställa sig på vågen, så det slutade med att jag fick ställa mig på vågen med Tindra i famnen och sen dra av min vikt, 16 kilo väger hon nu min stora tjej. Då var det mätningen då... Vi försökte länge både Margaretha och jag, "ställ dig mot väggen så ska vi se hur lång du är", "vi ska bara se hur lång du har blivit" osv. Men nej, hon ville verkligen inte och när hon nästan började gråta sa Margaretha att vi struntar i det den här gången. Den där starka viljan kan man bli tokig på ibland.. Då var det dags att gå hem och när jag tar på Tindra ytterkläderna säger hon till mig med gråten i halsen "mamma jag vill inte vara lång jag vill vara liten." Min goa tjej! Klart att man inte vill mäta hur lång man har blivit om man vill vara liten.. 

Mitt mammahjärta svämmar över av kärlek till min fina flicka och tänk att till sommaren så har vi en liten till att älska om allt går som det ska. Jag kan inte vara lyckligare just nu och som vi längtar alla tre efter en liten bebis!