Alla hjärtans dag!

Idag var vi tidigt uppe för att gå till tandläkaren med Tindra. Jag trodde aldrig att hon skulle öppna munnen men efter lite tjat och en väldigt pedagogisk tandläkare så gapade hon utan problem. Duktiga flicka! Fina tänder hade hon också, som tur var. När hon var klar fick hon välja en tandborste, hon tog självklart en lila som just nu är favoritfärgen. Sen fick hon en plansch och klistermärken med små troll som håller i en tandborste eller tandkräm, som hon ska få klistra varje gång hon borstar tänderna. Jag kommer själv ihåg att jag fick en sån när jag var liten. 


Sen gick vi hem och Jimmy gick till skolan..
Efter några timmar ringer det på dörren och där står Jimmy med stora fina röda rosor till mig. Även Tindra fick en röd ros och en söt liten Miranda nalle, han är fin min man!! 


Happy valentines day!!

Trött på att bli dumförklarad..

Jag är så trött på all skit man får ta bara för att man har valt att vara hemma med sina barn. Jag och Jimmy har gemensamt beslutat att jag ska vara hemma med Tindra tills hon är 6 år och börjar skolan. 
Det anses vara helt onormalt i dagens Sverige. Jag som kvinna lever då i ett väldigt ojämnställt äktenskap och Tindra kommer bli konstig, osocial, efter i utvecklingen, ha svårt att känna empati, svårt att dela med sig osv. Bullshit!! 
Sen när blev dagispersonalen bättre på att uppfostra och ta hand om våra barn?
Läste i ett forum där en mamma uttryckte sig så här: "För mig så innebär dagis att jag vet att mina ungar får (rätt) mat och (rätt) omsorg. Det är en trygghet för mig"... Hmm och det får dom inte hemma då eller?
  
Tycker det är rent ut sagt förnedrande när bvc-sköterskan (som verkar tycka att det är väldigt märkligt att Tindra är hemma med mig fast hon snart är 3 år) frågar om jag lagar mat till Tindra varje dag, om hon träffar andra barn osv. Vad tror dom om mig? 
Det är inte så att jag vanvårdar Tindra bara för att jag inte vill ha henne på dagis. Vi hittar givetvis på olika saker om dagarna, hon träffar även andra barn (och hon får hemlagad mat). Jag sitter inte bara och latar mig om dagarna som folk verkar tro. Många har en så förskönad bild av hemmafruar, att vi bara är ute och roar oss och shoppar upp mannens pengar typ. Jag har knappt en stund för mig själv och med tanke på att Jimmy är student så har vi inte den bästa ekonomin heller.


Jag älskar att få vara hemma med min dotter och följa varje steg i hennes utveckling. 
Jag skulle aldrig kunnat tänka mig att skola in henne på dagis vid 1 års ålder som de flesta i Sverige gör. Det är inte så att jag dömer föräldrar som gör det. För alla gör vi väl det vi tror är bäst för våra barn eller?
Sen när barnen börjar i skolan finns det ingen anledning för mig att vara hemma längre, och jag kommer då att vara i 30 års åldern och ha tid till att plugga och så småningom göra karriär. Jag väljer bara att göra det i en annan ordning än dom flesta..